Hur i hela friden..

...kan tiden ha gått så fort. Det som skrämmer mig mest är att jag inte riktigt har insett hur fort tiden har gått. Det känns nästan lite orealistiskt. Jag kommer liksom ihåg hur jag kände sommaren innan jag började 1 på gymnasiet. Jag hade fått för mig att det skulle vara mycket svårare på gymnasiet, att jag var tvungen att fokusera på skolan hela tiden och mitt mål var att ändå att göra bra ifrån mig i skolan. Jag hade fått för mig att tiden skulle gå så mycket långsammare eftersom att det skulle vara så svårt.

Men här sitter jag, sista månaden på mitt sista sommarlov och vet exakt hur jag kände första dagen i skolan, jag vet exakt vad jag hade på mig, jag vet exakt vart jag stod i cafeterian medan rektorn välkomnade oss, jag minns känslan av att bli uppropad och visad in i ett klassrum med helt nya människor. Jag minns allt och det känns som att det vore igår!

Det har gått så mycket lättare än jag trodde, visst har man fått kämpa, speciellt i vissa ämnen men inte i den graden som jag hade inbillat mig, och det är ju alltid några ämnen som är lite svårare än andra! Jag är jätte glad över att jag hade fel om hur det skulle bli på gymnasiet, mina höga och lite orealistiska förväntningar och "inbillningar"  har underlättat min skolgång ganska mycket!

Ja herre gud, om 1 månad är jag "äldst" på skolan och om 1 år tar jag studenten!!!

Jag går på "Didaktus Liljeholmen"